|
"...Turati beslöt sig slutligen för denna kombination, och genast
greps schackbrädet av ett slags musikalisk stormvind, och Luzjin
sökte där envist efter den lilla klara ton som han behövde för att i sin tur låta den svälla ut i en väldig harmoni. Nu andades hela brädet liv, allt koncentrerades på en punkt, allt blev stramare och spändare. För ett ögonblick märktes en lättnad, då två pjäser försvann, men sedan kom åter ett furioso. Luzjins tanke irrade i berusande och fasansfulla klyftor och mötte där någon gång Turatis ängsliga tanke, som sökte detsamma som han själv
..och båda förstod samtidigt att de vita inte borde utveckla sin plan längre, då skulle de genast förlora rytmen. Turati skyndade att föreslå ett utbyte, och antalet stridskrafter på brädet minskade åter. Nya möjligheter uppenbarade sig, men ännu kunde ingen avgöra, på vilken sida tyngdpunkten låg. Luzjin som förberedde ett angrepp för vilket han först måste undersöka en labyrint av varianter, där varje steg han tog väckte ett farligt eko, grubblade länge. Ännu en sista otrolig ansträngning, och han skulle finna det hemlighetsfulla drag, som ledde till seger........"
Ur "Han som spelade schack med livet" av Vladimir Nabokov. Romanen kom ut på ryska år 1930. Författarens mest kända roman är annars "Lolita"
|
|